I januari dömde Helsingborgs tingsrätt att ägaren till Svensk Jordförbättring AB, skulle betala 7,9 miljoner kronor i skadestånd till Åstorps kommun. Detta efter att han lurat kommunen att skriva avtal med Svensk Jordförbättring om arbetet med bullervallen i Hyllinge.
Ägaren överklagade domen till hovrätten som i början av juli beslutade att inte ge prövningstillstånd. I förra veckan gick tiden för överklagan ut vilket innebär att tingsrättens dom står fast och Mattias Alp är därmed skadeståndsskyldig med 7,9 miljoner kronor till kommunen, plus rättegångskostnader på knappt en miljon. Kommunen har dock inga större förhoppningar om att kunna räkna in skadeståndet.
Visst är det så att det läggs mycket ansvar på oss konsumenter när det gäller att följa lagar och regler.
Men de kan tyckas stå i konstig proportion till varandra, beroende på inom vilket område det handlar om.
T.ex. är det väl ingen konsument som skulle våga drömma om att de skulle ställas tills svars för om de köpt och använt en produkt som innehåller något ämne som är reglerat.
Ta t.ex. ftalaterna i plast. Givetvis ligger det ett ansvar på tillverkare och distributörer av plastsaker, såsom leksaker och köksredskap, att dessa inte innehåller dessa förbjudna ämnena.
Ett liknande exempel är alla de kemiska och kosmetiska produkter som säljs i lågprisvaruhusen, där det inte ens är svensk information eller innehållsförteckning. Uppenbarligen produkter som inte är tillverkade med Sverige som avsättningsland i tankarna. Sedan må de vara så att de inte innehåller ämnen som är reglerade i Sverige, eller så gör de det.
Vi konsumenter ska inte behöva fundera på att behöva kontrollera det, vilket ju inte vore så lätt heller. Men ponera att någon annan kontrollerade de leksaker som du köpt till dina barn och kom fram till att de innehöll förbjudna ämnen. Du skulle så klart bli tacksam för informationen så du kan agera, men säg att du även ska stå till svars för att du köpt leksakerna.
Eller hur ska konsumenten kontrollera om hudkrämen innehåller konserveringsmedel som ej är tillåtet?
Ett annat exempel som är lättare att förstå att ansvaret ligger på konsumenten är att handhavandet av en produkt man köpt, sker på rätt sätt.
Att måla huset med färg och eventuella rester av färg och penseltvätt lämnas till återvinningsstationen för omhändertagning är för många en självklarhet. Och om någon skulle få för sig att hälla ut färg eller penseltvätt i ett vattendrag, så är det ganska klart att personen ska stå till svars för det. Och det kan inte tillverkaren eller distributören av färgen ställas till svars för.
Varumärkesreglerna
Men om en konsument köper en vara av ett märke, som visar sig vara en så kallad piratkopia, så vilar ett ansvar på köparen.
Köparen ska alltså förvissa sig om att varan är äkta. Den ska ha tillverkats i rätt fabrik och passerat genom försäljningskanaler som styrs av den som äger varumärket.
Nu förekommer det piratkopiering av det mesta, inte bara kläder och accessoarer. Nyligen råkade IKEA ut för att man kopierat hela varuhus i Kina.
Självklart är det så att företagen bevakar sina varumärken, för det är ju dessa som står för värdet i företagen.
Men visst kan det ibland te sig orimligt att begära att köparen av en vara ska kunna förvissa sig om att den är äkta. En del kopior är ju svåra även för fackmännen att avslöja.
Det skulle kunna räknas vara i samma svårighetsklass som att avgöra om det är ftalater i leksakerna, som står i exemplet ovan.
Företagen som anlitar jurister och t.o.m. Tullmyndigheten för att bevaka så att det är äkta varor som konsumenter köper.
Tullverket marknadsför sig själva till företagen så att de ska ge dem uppdrag att leta efter kopior. Läs Tullverkets egen text.
Och det är inte bara i Sverige, utan i andra länder i EU så har man gått ännu längre.
En 12-årig pojke från Norge böta cirka 8 500 kronor för den förfalskade klocka han inhandlat.
Givetvis tog polisen även hand om klockan.
En danska föll för frestelsen och betalade en struntsumma för ett par piratkopierade solglasögon. Men böterna
blev över 90 000 kronor. Läs mer på Aftonbladet.
Eller ta exemplet med en kvinna som köpte en handväska av en strandförsäljare i Italien och för det fick böta 10 000 kr. Läs mer
Väskan var inte äkta men bar märket för Louis Vuitton.
Eller som det står i DI 110811:
Louis Vuitton stämmer en stockholmare för varumärkesintrång och kräver 40.000 kronor i skadestånd, efter att han försökt föra in privatkopierade produkter i Sverige.
Mannen blev stoppad av tullen när han försökte föra in de privatkopierade produkterna i Sverige – ett par byxor, fyra t-shirtar, fem par skor, åtta bälten och tre handväskor.
Just Louis Vuitton har faktiskt gått ännu längre nu och en konstnär som målat ett svältande barn som bär på en väska, av detta märke, ska betala nästan 2 miljoner kronor, då teckningen använts som motiv på t-shirts. Läs mer och mer. Faktum är att Louis Vuittons agerande för att bevaka sin upphovsrätt har gett sådan badwill att hackargruppen Anonymous förklarat krig mot Louis Vuitton genom Operation Skankbag.
Ett ganska färskt exempel är den Skelleftebo som får böta för att ha köpt 1600 rakblad som var “falska”. Läs mer.
Men om man nu som vanlig konsument riskerar att dras inför rättsprocesser om man köper en vara som visar sig vara en kopia, hur ska man då bete sig för att undvika det?
Det finns en kampanj som ger en del råd och tips gällande detta: http://vaddubetalarfor.se/
En vän ställde frågan till en jurist som jobbar med att bevaka varumärken, efter att ett par skor stoppats i tullen och skarpt hotbrev skickats till honom.
Skorna hade köpts på Ebay och till ett pris av ca 200 kr. Tydligen kunde tullen avgöra att det var piratkopior, men det skulle inte en vanlig person kunna göra, blev svaret. Det som man skulle gå på var priset var för lågt. I detta fall var det 200 kr och säljarne var en av Ebay “Trusted Seller”.
Nu var det så att man kan se samma modell av skor till försäljning i olika kampanjer på andra ställen till samma pris.
Nu senast på Coop där de såldes för 225 kr. Jag såg dem i butik i USA för under 200 kr. Betyder detta att man ska anmäla dessa butiker för att de troligen säljer piratkopior?
Vad som gör det än mer förvirrande i detta fall är ju att just Ebay är ett av de företag som stöttar kampanjen vaddubetalarför, och när de utser en säljare/företag att vara “Trusted”, men juristerna menar att det självklart är piratkopior som säljs.
Eller hur ska man agera på marknader i t.ex. Medelhavsländerna. För den som inte är särskilt medveten om varumärken så är det ju inte alls lätt att vara skeptisk. Jag har själv tagit en titt på vad som säljs på sådana ställen och jag kan erkänna att jag inte ens kände till hälften av dessa märken. Men hur ska jag som konsument veta om de är föremål för varumärkesintrång eller inte.
Ska man be försäljaren att sprätta bort texten på skjortan? På vissa turistorter går det minsann knappt att köpa några klädesplagg som inte har någon form av logotype på sig. Äkta eller inte äkta.
Var går gränsen för en elektronisk pryl? Låt oss säga en mp3 spelare som bär märket Ipod kan ju vara en piratkopia. men hur är det med ett tillbehör som ett batteri eller skal som passar till en Ipod? Är det också risk att man begår varumärkesintrång om man äger ett sådant?
Vad gäller då egentligen för varor avsedda för eget bruk?
Inte är det lätt att veta i alla fall, inte ens för offentliga personer som Håkan Juholt, som köpte ett bälte i Turkiet. Givetvis var det en kopia. Läs mer på Aftonbladet, där man även kan läsa följande som kan ge en liten fingervisning om hur tullen jobbar:
Per Holgersson på tullverket berättar vad som
gäller vid import av piratkopierade varor:
-
Om du kommer som resenär får du ta in gods till ett värde av 4 300 kronor. Då
ska det vara personligt bruk.
Nedanstående uttalande finns på Svenska Dagbladet i ämnet gällande införsel till Sverige av piratkopierade varor.
—————————————————————————————————————————————————–
“Men att föra in en piratkopierad vara i Sverige för privat bruk är dock inte olagligt.
– Enstaka exemplar som inte är för kommersiellt bruk är ok. Men vi gör en bedömning från fall till fall. Och att skicka med post är aldrig tillåtet, säger Monica Fridolf, specialist på immaterialrätt och produktsäkerhet på Tullverket, till SvD.se.”
—————————————————————————————————————————————————–
Nu är det olika reglar för de olika länderna inom EU. På Konsument Europa så kan man läsa en del tips och även lite mer vad som gäller i de olika länderna för piratkopierade varor. De olika reglerna.
Slutligen vill jag rekommendera att man läser denna intressant artikel där både tullen och olika juridiska ombud för företag svarar på frågor gällande import av piratkopierade varor. http://www.brandeye.se/artiklar/bn209_hart.pdf
Ju mer man läser desto rörigare verkar det vara i denna djungel kring regelverk av varumärken och hur vi som konsumenter förväntas veta vad som är varumärke eller inte oc hdessutom kunna bedömma om varan är äkta eller inte.
Domännamn vs copyright
Ett annat område som under de senare åren blivit föremål för varumärkesjuridiken är domännamnen på internet.
Som exemple kan vi ta då Vin & Sprit ägde varumärket Absolut. De gick då hårt fram med advokater och tog över domännamn med ordet Absolut i sig. Det är lite skrämmande dels att man kan bli av med sin domän om någon hävdar att den liknar ett varumärke, dels att det i detta fall faktiskt rör sig om ett svenskt ord – “absolut”
Läs om på http://www.wn.se/t5440.html om när de gick till rätten med absolutperversion.com, absolutbar.com och absolutxxx.com Läs gärna allt som hände då de drog in tung advokater och tog över absolut.nu från en privatperson.
När det gäller domäner under .se så är det stiftelsen .se som har hand om de ärenden som handlar om tvister. Läs om deras arbetssätt här och man kan även läsa om pågående tvister.
Läs mer om vad som gäller gällande domännamn och tvister här.
Loading ...